Kap 12 - Tjat, Tjat, Tjat
Av Gro Rösth
Hej Tora! Hur har du haft det?
Innan Tora hinner svara fortsätter mamma:
-Du kom väl ihåg insulinet innan maten?
Tora orkar inte svara. Hon snöper på munnen, och suckar. Hon har varit på födelsedagskalas hos Emma och har en massa att berätta. Men nu kan det kvitta, varför måste mamma alltid tjata så?
-Varför svarar du inte, frågar mamma.
-Därför, säger Tora och sparkar av sig skorna som tar en fin sväng genom hallen och landar i den andra änden, mitt utanför badrumsdörren. Sedan marscherar hon förbi mamma rakt in i vardagsrummet. Där tittar pappa fram bakom tidningen och ler.
-Hej min tös. Hur har du haft det?
-Kanon, säger Tora och ler till pappa. Nu har mamma ställt sig i dörren med armarna i kors.
-Varför svarar du mig inte, Tora?
Pappa snurrar runt och ser förvånat på mamma.
-Vad är det?
-Jag frågade Tora om hon kom ihåg att ta insulin innan hon åt, och hon vägrar att svara mig.
Pappa ser på Tora.
-Mamma tjatar så! Hon tjatar hela tiden. Diabetes! Diabetes! Jag vill inte bli tjatad på! Jag kan ta vara på mig själv!
Pappa lägger ihop tidningen och tittar bort mot mamma.
-Detta får ni nog prata igenom, säger han.
Mamma suckar och flyttar sig från dörröppningen bort till soffan. Tora sätter sig i stolen bredvid pappa.
-Mamma menar bara väl, Tora, säger pappa.
-Det vet du ju.Vi tycker så mycket om dig och är ju rädda om dig.
-Men jag kan klara mig själv, säger Tora.
-Och det har du blivit duktig på också, säger pappa.
-Men du vet ju också att det händer att du glömmer. Och även om du snart är åtta år, så är du inte riktigt vuxen ännu.
Plötsligt stryker mamma Tora över kinden och säger.
-Förlåt Tora. Jag vet att jag tjatar för mycket, och jag skall försöka att skärpa mig. Men det är ju precis som pappa säger. Jag vill bara göra mitt bästa, och ibland blir det dumt och fel istället.
Nu suckar mamma och det blir helt tyst i rummet. Ända tills pappa ropar:
-Vet du vad Tora? Jag tror jag vet ett bra sätt att fixa detta.
-Hur då? Undrar Tora?
-Jag säger inget förrän i morgon, säger pappa och ler lustigt.
-i morgon? Undrar Tora?
-Min mun är förseglad, säger pappa och försvinner bakom tidningen igen.
Den natten drömmer Tora en konstig dröm. Hon går i en slags parad. Men istället för en flagga så bär alla en stor insulinpenna. Överst på pennan är det något som svänger runt och låter. Trym svingar och svingar sin insulinpenna och säger till Tora att hon också måste svänga på sin. Men Tora kan inte. Hennes insulinpenna är så tung att knäna håller på att knäckas under henne. Precis när hon håller på att ramla, så vaknar hon. Hon sätter sig snurrig upp i sängen. Det måste vara mitt i natten för det är helt mörkt ute. Hon försöker att komma ihåg drömmen. Det var något med en stor insulinpenna. Den var tung. Men en insulinpenna är ju inte tung? Hon gäspar och lägger sig under täcket igen. Sekunden senare sover hon.
Dagen efter tänker Tora hela tiden på det pappa sa i går. Det med att han skulle ordna något. Det är säkert något till mamma. Eftersom det är hon som tjatar så.
Plötsligt får hon en kraftig knuff i sidan.
-Varför hör du inte vad jag säger?
Trym ropar så högt att det hörs över hela skolgården.
-Jag hör nu, säger Tora helt lugnt.
-Jag tänkte bara på något.
-Okej då! Säger Trym. -Jag frågade vad du skall ha med dig på utflykten nästa vecka.
Den hade Tora nästan glömt helt. Tankarna har varit någon helt annan stans.
-Jag har inte tänkt på det ännu, säger hon -Men det skall jag snart.
När det ringer ut sista timmen, så kastar Tora ner sina skolböcker i väskan och springer ut.
-Vänta då, ropar Trym. -Varför har du så bråttom?
-Jag är så spänd på något.
-Vad då?
-Det är något som pappa skall göra, så att mamma slutar att tjata på mig.
-Hurdå tjata?
-Hon frågar alltid om jag har kommit ihåg att ta insulin och sånt. Och det är så irriterande, för jag kommer alltid ihåg det. I alla fall nästan alltid. Följer du med hem?
Trym nickar. Nu funderar han också på vad det är för något Toras pappa har hittat på.
-Han skulle komma hem tidigt i dag, säger Tora och skyndar sig allt vad hon kan tills hon står i hallen. Bakom henne snubblar Trym över tröskeln. Trym pustar stönar och hostar.
-Pappa!! Var är du??
-Här, säger pappa och..
-Säg det då! Säg vad du har hittat på. Annars så spricker jag av nyfikenhet.
-Oj då, säger pappa. -Det låter ju förfärligt
-Men säg det då!
Tora tar ett ordentligt tag i pappas armar, och ruskar..
-Jag ger mig, jag ger mig.
Pappa sticker handen i fickan och tar fram ett mörkblått etui med gröna ränder. Det liknar lite en blodsockerapparat, för den har ett litet fönster.
-Vad tror du detta är för något?
-En ny blodsockermätare? gissar Tora.
Pappa skakar på huvudet och ler.
-Detta är...., börjar han, medan han snurrar runt etuiet i handen.
-Åhhh! Säg det då pappa! Tora hoppar upp och ner och nu är det helt tydligt att hon snart kommer att spricka.
-.....en kom-ihåg-maskin, säger pappa.
Tora slutar med en gång att hoppa.
-En kom-ihåg-maskin??
-Är det någon slags inspelningsapparat? försöker Trym
-Kom, säger pappa och sätter sig i soffan med Tora och Trym på vars en sida om sig.
-Egentligen är detta en insulinpenna som kan komma ihåg den senaste gången du tog ditt insulin.
-Du bara skojar, säger Tora, - insulinpennor ser väl inte ut så.
Pappa tar av locket, och nu ser Tora att det verkligen är en insulinpenna.
-Där i det lilla fönstret sitter hemligheten. Man kan nämligen se hur många timmar det är sedan sista insulinet togs, och hur stor dosen var.
-Häftigt, säger Trym.
Pappa lägger pennan i Toras hand.
-Den är lite stor, säger hon och klämmer på den.
-Men egentligen ganska skön att hålla i. Den är rund fast den är fyrkantig.
-Den liknar lite den platta tuschpennan som pappa brukar stryka över texten med, när han läser sina papper, säger Trym.
-Här skall du få se hur den fungerar, Tora, säger pappa.
- Med den gröna ratten här ställer du in insulindosen. Och här på toppen trycker du. Nu är det saltvatten i sprutan, och nallen vill gärna ha ett litet stick. Pappa lyfter ner nallen från soffan och sätter den framför Tora.
-Först ställer du in dosen. Jag tror att nallen måste ha fem enheter, säger pappa.
Tora vrider på den gröna ratten. Efteråt tar hon tag i pennan och sticker nålen mitt i nalles mage och trycker.
-Där fick han, säger Tora nöjt.
-Skall du också ha ett litet stick? Undrar Tora och tittar på Trym.
Trym kastar sig tillbaka i soffan, med ett så förskräckt uttryck i ansiktet att både pappa och Tora börjar skratta.
-Då börjar Trym skratta han också.
-Nästa gång du går till födelsedagskalas kan mamma bara titta på pennan efteråt. Då behöver hon inte tjata på dig längre. För att inte tala om mamma och mig, nu behöver vi inte riskera att glömma. Du kommer väl ihåg den morgonen som vi gav dig dubbel dos insulin.
-gissa om, säger Tora.
-Ja, det kommer jag också ihåg, säger Trym. -Då var jag tvungen att springa för att hämta mjölk.
-Nu slipper vi iallafall att göra det fler gånger. Nu kan vi bara titta på pennan. Jag har förresten en till, säger pappa och plockar fram en som har orange ränder.
-Den gröna är för långtidsverkande insulin, och den orange är för direktverkande insulin, förklarar pappa.
-Vet mamma om den? frågar Tora.
-Jadå, säger pappa. - Och hon tyckte att det är toppen. Hon tycker ju inte att det är så roligt att tjata på dig.
Innan middagen skall Tora prova att ta insulin med den nya pennan för första gången. Hon är lite spänd när hon lyfter på locket. Så tar hon ett djupt andetag och sticker. Tummen pressar ner knappen på toppen, och vips är det klart.
-Bravo, säger pappa.
-Duktig flicka, säger mamma och ger Tora en våt puss mitt på näsan.