Kapitel 4 - På stranden

Av Astrid Leide, diabetessjuksköterska

På somrarna fick Alva bo hos sin mormor och morfar, vilka bodde väldigt nära stranden. Det var så härligt att få vara ute och leka så mycket i naturen. Denna sommaren hade Wille fått lov att bo där tillsammans med Alva en hel vecka.

En dag när Alva hade fått sitt insulin och både hon och Wille hade ätit frukost, tog de hinkar och spadar med sig och gick ner till stranden. Det var så härligt soligt väder denna fina sommardag. Mormor kunde se dem från köksfönstret och morfar kunde se dem från trädgården där han gick och påtade i rabatterna. Wille och Alva byggde ett sånt fantastiskt fint slott med vallgravar och torn.

   
Som flagga hade de lite strandråg. Små stenar fick vara fönster. Alva såg en fjäder från en fiskmås lite längre bort.

Varje gång hon försökte fånga den så, lyfte vinden den ett par meter bortåt. Wille och Alva jagade den ett bra stycke. 

De hade så roligt på stranden. Wille hittade en väldigt fin snäcka. Den tänkte han ge till sin mamma när hon fyllde år. Alva ville också hitta en och de letade tillsammans.

Hupp! Alva vinglade till, och satte sig i sanden. Hon slog sig inte, men ändå började hon att gråta.
- Kom, vi går hem, sa Wille.
- Nej, jag orkar inte, sa Alva. Mina ben är alldeles skakiga.
Wille förstod att nu hade nog Alva lite lågt blodsocker. Vad skulle han göra nu? Han ville springa och hämta någon vuxen, fast han ville ju inte lämna Alva ensam på stranden.
  Då såg han en barnfamilj komma gående lite längre bort på stranden. Han sprang dit. Det var ju Edit och hennes familj. Edit bodde på samma gata som Wille och Alva i stan.

- Hej! Har ni lite söt saft med er på stranden? frågade Wille.
- Jovisst har vi det, sa Edits mamma. Vill du smaka?
- Nej tack, men Alva har en känning så hon behöver lite sött. Vi lekte och hade så roligt så vi glömde Alvas mellanmål, och inga druvsockertabletter tog vi med oss heller.

 
Bara en liten stund efter att Alva hade fått dricka lite saft, kände hon sig gladare och piggare.

Wille och Alva tackade för saften och sprang direkt hem. Mormor och morfar var väldigt oroliga och skulle just gå ut och leta efter dem. Nu blev det en ordentlig fika i trädgården istället.

- Vilken tur att du inte låg i havet när du fick din känning, sa Wille!