Tonårsproblem

Av Gunnel Wiklund, diabetessjuksköterska, barn- ungdomsmottagningen

 

 Det kom ett mail till alltomdiabetes, som vi skickade vidare till barn- och ungdoms diabetessjuksköterskan på Astrid Lindgrens barnsjukhus...
Trött mamma med barn i tonåren vill ha hjälp tonårstid


Ja tonårstiden är många gånger verkligen svår, speciellt om man har en kronisk sjukdom. Som tonåring vill man ju kunna vara och göra precis som alla andra kompisar, och just det kanske blir det som är det allra viktigaste för den unga människan. Att inte avvika eller att inte utmärka
sig på fel sätt blir nästan livsviktigt. Om man då lägger till att diabetessjukdomen blir som allra svårast att sköta och få riktigt bra just i den perioden, kan man börja ana problematiken.

Sämre effekt på insulinet
Man vet idag att de hormoner som ökar under puberteten gör så att man blir "insulinresistent" eller man kan säga att insulinet får mycket sämre effekt än tidigare. Det kan bli så, att även om man anstränger sig ganska mycket, så blir blodsockret inte lika bra som det var när man var yngre.  Dessutom är det ju så, det vet vi ju också idag, att en välinställd diabetes minskar risken för senkomplikationer. Detta är en sak som ofta oroar föräldrarna, men som ungdomen kanske inte tänker på lika mycket.  Det finns alltså många skäl till att det ibland kan bli ganska svåra konflikter i familjer där en tonåring har diabetes.

Träffa andra i samma situation
Jag tror att det är välgörande för både föräldrar och ungdomar att få träffa andra i samma situation. Finns det några läger, eller andra "gruppaktiviteter" för tonåringar där ni bor? Kan ni som föräldrar få kontakt med andra föräldrar?

Insulinpump
Vi försöker ibland få ungdomar att prova insulinpump, då de faktiskt många gånger lägger ner en del möda på sin diabetes utan att se resultat av detta arbete. Med pump har man större chans att få lite jämnare blodsocker.

Psykolog
Ibland kan det också vara bra för ungdomar och föräldrar att få kontakt med en psykolog eller kurator där de kan få "prata av sig". Ni kanske har tillgång till det om ni frågar er läkare eller diabetessjuksköterska. Man vet att många, både vuxna och barn blir uppgivna och "deppiga" av sin diabetes vissa perioder, och man kanske behöver hjälp från någon
utomstående för att komma på fötter.

Uppskattning
Tonåringar gör ganska bra saker men de tänker på ett annat sätt än vi vuxna. Kan man försöka se vad de gjort som är bra, och uppskatta det, så kanske de så småningom känner att de vill ta lite mer ansvar själva. Vi som följer ungdomarna till de är närmare tjugo år, ser ju så många
gånger hur det plötsligt blir mycket bättre. Man möter en tidigare obstinat tonåring, som resonerar på ett vuxet sätt, och plötsligt har ett betydligt bättre HbA1c.

Var inte rädd för att be din diabetesmottagning om hjälp, och kom ihåg att tonårstiden är inte evig, även om det känns så ibland.