Januari 2009

Av Marie-Louise Arendt

Sommarbekymmer

Mitt i smällkalla vintern, när snöstormarna viner (någonstans i Sverige, här i Skåne är det duggregnet som far omkring horisontellt), anmodades familjen Arendt svara på om Fanny hade för avsikt att följa med till Gothia-cup (fotboll) nästa sommar samt till någon utlandscup 2010. Med så god framförhållning kändes det lätt och roligt att svara ja på allt. Det var först någon dag efter detta positiva svar som Mimmi började fundera på hur det rent praktiskt skall gå till.


Förra gången Fanny var på Gothia checkade hennes pappa in hos den del av hans släkt som bor i Göteborg och gladde dem med sin och lillebrors närvaro en hel vecka. Detta för att kunna leverera dels ett nyladdat batteri till Fannys telefon en gång per dygn, dels nattmackor till Fanny i kylväska varje kväll och hålla koll i största allmänhet på att matintaget motsvarade energiförbrukningen under matchdagarna. Våra spelare med tränare brukar sova i skolsalar med max ett eluttag för alla tjejerna att dela på, och några kylskåp fyllda med välbalanserad kost till barn med diabetes brukar tyvärr inte finnas ens som extratillval. Man serverar frukost, lunch och middag och därutöver räknar man med att ungarna skall klara av att hålla sig vid liv på egen hand medelst chips och godis alternativt läppglans och foundation, beroende på i vilken fas av bantning tjejerna befinner sig. Chips, godis och läppglans kräver inga kylskåp men det gör mackor och mjölk.

Den här gången är det rimligen min tur att ta hand om den ambulerande cateringfirman, frågan är bara hur i hela friden jag skall lösa det utan att ha något lokalt kök att tillgå. En variant är att snabbt börja släktforska för att se om jag möjligen kan hitta ättlingar till någon anfader i Göteborgstrakten som jag lämpligen skulle kunna hälsa på och riktigt rå om hela vecka 29. En annan variant är att ta ett rejält grepp i semesterbudgeten och lägga den på en hyrd stuga i Göteborg. I hyrda stugor finns det kök och där det finns kök finns det mat. Åtminstone i mitt kök.

Kanske skall jag också boka in mig för en lektion på någon lokal trafikskola första dagen i Göteborg också. Den stan är helt obegriplig att köra bil i, rondellerna innehåller lönngångar vid sidorna och ständigt dyker spårvagnar upp från ingenstans och tränger sig före. Det har hänt att jag nästan har skakat sönder plomberna i tänderna när bilhjulen har åkt ned i spårvagnsspåren och vid ett tillfälle stod jag vid en korsning där det var förbjudet att köra på samtliga de tre gatorna jag hade att välja mellan. Någon måste ha tänkt fel när vägnätet planerades.

Och alla dessa bekymmer har jag inför en cup 30 mil hemifrån. Snart skall jag börja oroa mig för utlandscupen, som jag ju också svarade ja på. Dessa cupvägar brukar leda om inte till Rom så åtminstone till dylika breddgrader. Barcelona, Madrid, såna ställen. Att jag inte kan köra där, känns som det något mindre problemet.

Ja, milde tid...

God fortsättning på 2009!
Mimmi