Juni 2008
Av Marie-Louise Arendt
Träning på mer än ett sätt
Det är lite bittert att korsbandet i knäet skulle gå av, men faktum är att Fanny tar sig fram till fots förhållandevis snabbt numera. Minst i samma hastighet som en pigg nittioåring med rollator. Fortfarande kan hon emellertid varken cykla eller åka inlines och fler fortskaffningsmedel än så, om man inte räknar med apostlahästarna, står inte till buds om man är 14 år. Utöver föräldrarnas bil, förstås. Vilket innebär att det har blivit mycket bilkörning korta sträckor det senaste halvåret. Man kan undra vilken skuld vi har till klimatförändringarna...
Fast förra helgen gav vi oss faktiskt på att cykla till idrottsplatsen för att titta på fotboll. Det vill säga jag cyklade och Fanny åkte bakpå. Det gick väldigt bra även om vi inte kunde cykla på det viset hela vägen fram. Risken fanns nämligen att hennes pappa skulle finnas på plats på fotbollsplanen och få syn på oss, och det anade vi skulle bli obehagligt för både henne och mig. Dessutom tyckte Fanny att jag cyklade så förtvivlat långsamt att hon lika gärna kunde gå den sista biten. Sannolikt hade hon kommit fortare fram om hon gått hela vägen, sa hon. Jag försökte förklara, medan jag med tungans hjälp höll balansen, att det var typ 35 år sedan jag senast skjutsade någon på pakethållaren, och således krävdes det lite träning. Man glömmer kanske aldrig att cykla, men man glömmer definitivt hur man skjutsar. Jag talade emellertid för döva öron, ingen förståelse fanns.
Klagomålen kändes dessutom dubbelt orättvisa. Inte många mammor hade gett sig till att skjutsa sina tonårsbarn när jag var liten. Frågan är hur många mammor som skulle komma på den tanken idag, ens. Så bara av den anledningen var jag värd många coola mammapoäng. Dessutom har dottern en kompis vars farmor cyklar så långsamt att dynamolyset på cykeln inte orkar flämta, ens. Det är långsamt. I mitt fall hade säkert lyset åtminstone blinkat till mellan varven, det är jag säker på.
Avsaknaden av möjligheten att själv kunna cykla, har lett till att Fanny hållit sig igång även utan fotbollsträning. Vi kan ju inte köra henne alltid, ibland måste hennes pappa och jag inom jobbet lite också, och då får hon vackert promenera. Vilket gjort att insulindosen hållit sig bibehållet låg. Och det är bra, vi befarade att HbA1c skulle vara högt och att värdena skulle bli svajiga utan den regelbunden fysträningen, men promenaderna gör sitt till. Anna Skipper verkar ha en poäng med sina 45-minuters rekommenderade raska gång per dag.
Den senaste månaden har varit full av solsken och stundtals också av värme. Efter att ha avvaktat i flera veckor beslutade sig barnens skola för att väderläget nog var hållbart nog för planera in allehanda friluftsaktiviteter. Lillebrors klass skulle således, sista måndagen i maj, möta andra skolors femmor i brännboll, Fanny och högstadieeleverna skulle orientera i grannkommunens skog. Detta hade uppenbarligen kommit till vädergudarnas kännedom för när vi slog upp ögonen på måndagsmorgonen hällde regnet ned. Och hur hittar man, en stressig vardagsmorgon, regnkläder som ingen har använt sedan förra året och som man därför inte vet var de gömmer sig? Det gör man inte.
Lillebror lämnade hemmet någotsånär enhetligt och propert klädd i träningskläder med sitt eget regnställ utanpå, medan Fanny fick skruda sig i broderns extra regnjacka och mina regnbyxor. Sistnämnda byxor var stora som ett hus och hade de haft hängslen hade de sett ut som sådana där hängslebyxor som fiskargubbarna brukar ha. Vilket väl kompenserade det faktum att broderns jacka var för liten och mer liknade en kort kavaj än en jacka. Till saken hör att brännbollsturneringen ställdes in pga för dåligt väder. Lillebror tvingades därför skutta omkring i korta träningsshorts hela dagen i skolan, regnstället var lite varmt att ha på sig inomhus. Mina omsorgsfullt stekta pannkakor och hemlagade kycklingsallad intogs som ett ovanligt vällagat mellanmål på eftermiddagen. Och när middagen serverades var han mätt...
Låt oss hoppas att denna måndag var den enda regniga måndagen under sommaren 2008. Nästa väderrapport kommer i juli!
Mimmi