Parförhållanden

Av läkare Annamaria Giraldi och klinisk psykolog Marianne Fuglestved, Rigshospitalet, Köpenhamn, och docent Kerstin S Fugl-Meyer, sexologiska mottagningen, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

  Diabetes i familjen
När den ena parten i ett parförhållande har diabetes kommer det oundvikligen att påverka vardagen. För bakom den helt synliga och kanske rutinartade kontrollen av sjukdomen finns ofta en lång rad negativa känslor som man då och då måste få ge luft åt.


Att känna oro är helt naturligt
Med diabetesen följer en massa oro och bekymmer. Oro för senare komplikationer, för impotens, för graviditet, för att bli övergiven för att man är sjuk, och för en vardag där man hela tiden måste ta hänsyn till en mängd faktorer. Denna oro är naturlig och den måste få komma fram ibland.

Den andra parten i förhållandet kan kanske också av och till bli trött på att behöva ta hänsyn till tider, diet, sprutor och blodsockertester. För att inte tala om den oro och de bekymmer som naturligt finns där när den man älskar har diabetes. Och den oron måste också få komma fram.

Ge plats
Det bästa rådet är: tala ut om saker och ting. Berätta om rädslor, oro, irritationer och bekymmer. Det hjälper ofta att sätter ord på sina tankar och att lyssna på varandra. Och försök att vara er själva, var och en på sitt sätt, i stället för att överta varandras liv och ansvar. Tala utifrån dig själv och försök att inte lägga över det du tror att din partner tycker, tänker och känner.

Den person som har diabetes har själv ansvar för att kontrollera sin sjukdom och vill inte bli kontrollerad och iakttagen hela tiden. Å andra sidan finns det ingen som vill bemötas med likgiltighet, så en lämplig mängd ömsesidigt intresse är nog att föredra. Som partner till en diabetiker måste du naturligtvis veta vad du ska göra om något går galet. Och det är också en bra idé att äta ungefär samma mat utan att för den skull vara fanatisk. Så kan du också glädja dig över att du har världens sundaste kosthållning.

Sök hjälp
Om det inte hjälper att tala med varandra, eller om ni inte alls kan komma till saken, är det en bra idé att kontakta en psykolog, en familjerådgivare eller en diabetesrådgivare.