Faran med hyper och hypo

Av Marie Hallman, diabetessjuksköterska

Det är många som undrar över vilket som är värst, högt eller lågt blodsocker. Diabetessjuksköterskan redogör för risker och vad du bör tänka på vid högt- resp lågt socker.


Det kom en fråga.. om högt och lågt blodsocker!

 

 FRÅGA:  Varför fokuserar läkare och sköterskor mest på högt blodsocker, som de ofta "skrämmer" med!

...Jag känner av, och mår mycket sämre när sockret är lågt, t.ex 3.8,4.3.  När blodsockret ligger på tex 10-12, då mår jag prima!


Många beskriver rädslan att förlora kontrollen som det största hotet. Andra är rädda för att lågt blodsocker ska påverka hjärnan negativt i framtiden. Då är det jätteviktigt att känna till att kroppen kan göra reservsocker som kommer till hjärnan (och nervsystemet) direkt via blodet, hjärnan behöver inte insulin för att ta upp sockret. Jag ska berätta lite mer om det. Men först tillbaka till hur det höga blodsockret påverkar din kropp.

Känslan av att må bättre med lite "högre" blodsocker är inte ovanlig . Högt blodsocker (och då syftar jag inte på tillfälliga korta "toppar") är inte bra av den anledning att de organ som inte behöver insulin för att ta in socker, dvs hjärna och nervsystem samt njurar, tar åt sig allt som finns tillgängligt när sockerhalten i blodet ligger över ca 8-10 mmol/l. Det innebär att det fastnar socker i de små blodkärlen, ju högre blodsocker desto mer socker, som på lång sikt kan ge "stela" kärlväggar som då kan brista.

När blodsockret är lågt känner du ju egentligen inte att du har lågt blodsocker. Vad du känner är att kroppen har börjat arbeta med att höja sockerhalten i blodet. Hjärnan har, redan innan du känner av känningen, uppmärksammat att sockerhalten är för låg. Hjärnan skickar då signaler till olika organ som i sin tur skickar ut hormoner som ser till att levern producerar reservsocker samt att kroppen hushållar på socker ett tag, så att hjärnan får det den behöver.

Det hormon som först produceras är adrenalin, dvs det som gör att man kan bli darrig, få hjärtklappning och uppleva en väldig stress. Det kan kännas ungefär på samma sätt som när man blir riktigt rädd, för då finns det också mycket adrenalin i kroppen. Då är det viktigt att veta att kroppen gör socker och i detta läge är det bäst att ta några druvsockertabletter eller dricka något sött, och sedan vänta en stund.

Druvsockret behöver ca 10-15 minuter på sig att smälta i magsäcken och rinna ut i tunntarmen för att där via blodkärlen nå hjärnan. Under tiden arbetar kroppens försvar med att se till att levern gör reservsocker som hjälper till att höja blodsockret. Beroende på hur lång tid som gått sedan man tog insulin och hur lång tid det är till nästa måltid samt graden av aktivitet kan man sedan äta något som varar längre, tex en frukt eller smörgås.

Om du skulle svimma på grund av lågt blodsocker är kroppen lite långsammare med att göra reservsocker. T ex om man får känning när insulinnivåerna är höga i blodet är levern inte lika snabbt villig att göra socker. Insulinet ser först till att en stor del socker lagras i levern (dvs kolhydrater som brutits ned till druvsocker, fruktsocker och galaktos). Trots att man svimmat och då inte kan äta eller dricka något, arbetar kroppen på det sätt jag beskrivit med att höja sockerhalten i hjärnan.

När man svimmar använder resten av kroppen så lite energi som möjligt för att hjärnan ska få det den behöver! Insulinbehandlingen skall förstås anpassas efter varje människas behov så att risken för svåra känningar är så liten som möjligt. Men det är inte farligt att svimma vid lågt blodsocker. I samband med alkoholintag (och många timmar efter), kan förmågan att känna om man får lågt blodsocker minska samtidigt som leverns förmåga att tillverka socker hämmas. Det är därför mycket viktigt att veta hur man ska behandla och förebygga lågt blodsocker i denna situation.

Om du har ca 10 före en måltid så stiger ju blodsockret ett tag efter måltiden. Hur lång tid beror på vilken effekt insulinet har. Då vänjer sig kroppen att blodsockret ligger kanske mellan 10-20. Om man då ger sig lite mer insulin för att få ner blodsockret, så signalerar kroppen känning eftersom den är van vid en högre nivå. Man kan känna känning även om blodsockret stannar på en nivå som inte är för låg, t ex 6. Om man vet att blodsockret ligger bra så kan man vänta lite och se om känningen går över.

Har man bra blodsocker behövs det inte extra socker för att det ska gå över, det fixar kroppen själv. Baksidan och det jobbiga med detta är ju att det kan upplevas så obehagligt och skrämmande med känning, att man äter även om det finns tillräckligt med socker för att det ska gå över av sig själv. När man äter så stiger blodsockret igen till den nivå som kroppen vant sig vid.

Jag tror att det är väldigt viktigt att du som har diabetes talar om hur du känner och vad du vill diskutera vid besöken. Diabetesbehandling är ju ingen skola där man kan lära ut allt som är "rätt" eller hur man ska undvika det som inte fungerar. Varje människa måste hitta sin egen variant som fungerar för just dig och i ditt liv. Alla gör vi dagligen massor av val, en del val är mer eller mindre medvetna och ibland är det svårt att prioritera vilka behov som är viktigast.

När man har en sjukdom som kräver uppmärksamhet och behandling hela tiden så kan valen kanske bli fler? Det gäller tror jag ändå, att föra en diskussion med sig själv om vad som är viktigt, men också prata med dem som finns runt omkring ( de som finns i diabetesteamet i detta fallet)  och ta vara på den erfarenhet och den kunskap som faktiskt finns. Tillsammans blir det ny kunskap även om vägen dit nog många gånger måste bli lite "krokig".

Blodsockernivån vid vilken man får känning varierar för varje människa. Det är väldigt viktigt att Du berättar för din läkare/sköterska om hur blodsockervärdena påverkar Dig eftersom det är Du själv som har kunskapen om din diabetes.