Insulinbehandling

Av Jan Åman, diabetolog

Läs om de olika alternativen som finns för insulinbehandling. Här nämns också insulinpumpbehandling.

 

Insulintyper
Det finns flera insulinsorter att välja mellan. De har olika långvarig verkningseffekt. Man kan använda direktverkande, snabbverkande, medellångverkande och långverkande insulinsorter.

Direkt- och snabbverkande insulin är klara lösningar vars effekt sätter in snabbt efter injektionen och verkan sitter i under 4-6 timmar. De används som måltidsinsuliner. Direktverkande insulin kan tas alldeles före måltid. De kan också tas direkt efter måltiden. Snabbverkande insulin bör tas en halvtimme före måltid.

Medellång- och långverkande insulinsorter är grumliga lösningar (suspensioner) som måste blandas före det att injektionen ges. De används som basinsuliner och effekten sätter inte in förrän efter flera timmar och varar i upp till ett dygn.

Det finns också insulinpreparat som innehåller en fast blandning av snabb- och medellångverkande insulin. En vanlig blandning är 30% snabbverkande och 70% medellångverkande insulin.

Måltidsinsulinbehandling kombinerat med basinsulin
Detta är den vanligaste insulinbehandlingsprincipen och den liknar mycket den friska bukspottkörtelns sätt att utsöndra insulin. Bukspottkörteln bildar en konstant basmängd insulin till blodet under hela dygnet. I samband med måltid ökar dock insulinbildningen snabbt för att efter måltiden minska till den konstanta basmängden igen.

Vid typ 1 diabetes brukar man ta direkt- eller snabbverkande insulin före varje huvudmål, 3-4 gånger per dag. Detta ger en snabb ökning av insulinmängden i blodet. Ökningen sker i anslutning till den blodsockerstegring som uppkommer efter måltiden. Konsten är att ge den insulindos som behövs för att balansera blodsockerstegringen efter måltid. Måltidsinsulinet sprutas oftast i magen, som är lättast att komma åt. Magen har ett snabbare upptag av insulin från stickstället till blodet än vad låret och skinkan har.

Man behöver också ett långverkande basinsulin som ger den låga basnivån av insulin i blodet mellan måltiderna. Basinsulin tas oftast till natten i samband med sänggåendet. Ibland är det bättre att ta basinsulinet två gånger per dag. Man tar då den andra basdosen på morgonen eller till lunchen. Oftast rekommenderar man att injicera basinsulinet i låret eller skinkan för att få en tillräckligt långvarig effekt.

Måltidsinsulin kombinerat med basinsulin brukar ge de bästa förutsättningarna för att uppnå en bra blodsockerkontroll. Behandlingen tillåter också en viss flexibilitet i livsföringen med möjlighet att variera sin måltidsdos. Tar man basinsulin morgon och kväll kan man också vara mer flexibel med tidpunkten för dagens huvudmå. Bäst resultat uppnår den som kontrollerar sitt blodsocker regelbundet och lär sig hur man skall hantera sin insulindos i olika situationer.

Två- eller tredos insulinbehandling
Denna behandling kan provas om man tycker att antalet injektioner vid måltidsinsulin-behandling blir för många. Den kan också passa till små barn som har svårt att hantera måltidsinsulin till lunch i skolan.

Behandlingen bygger på att man ger måltidsinsulin före frukost kombinerat med en så stor dos medellångverkande insulin att effekten även räcker över lunchen. Därefter ger man nästa måltidsdos före middagen tillsammans med en ny dos medellångverkande insulin (tvådosbehandling). Man kan också bara ta måltidsdosen före middagen och senarelägga den andra dosen medellångverkande insulin till sänggåendet (tredosbehandling).

Fördelen med två-tredosbehandling är att man klarar sig med färre injektioner än vid måltidsbehandling. Nackdelen är att man blir mer beroende av en regelbunden livsföring med mat på bestämda tider, större beroende av mellanmål och mindre möjlighet att improvisera. Den genomsnittliga blodsockerkontrollen kan dock vara lika bra som vid måltidsinsulinbehandling om man har en mycket regelbunden livsföring.

Insulinpumpbehandling
Om man inte lyckas uppnå en jämn och bra blodsockernivå med injektionsbehandlingen så kan man överväga behandling med en liten bärbar insulinpump. Denna laddas med måltidsinsulin. Detta insulin tillförs kontinuerligt via en tunn plastslang till ett stickställe i underhudsfettet. Man kan ställa in pumpen att kontinuerligt ge ett visst antalet enheter per timme under hela dygnet. På detta sätt tillförs kroppen behovet av basinsulin. Dessutom kan man aktivera pumpen att ge måltidsinsulin före en planerad måltid.

Behandlingen brukar vara framgångsrik. Den ger ofta en jämnare och bättre blodsockernivå. Pumpen tillåter också mer flexibilitet vad gäller behovet av regelbundna måltider. Pumpbehandlingen kräver alltid en regelbunden blodsockerkontroll och kontroll av syror i urinen (ett tecken på allvarligare insulinbrist). Risken med insulinpump är att råka ut för insulinbrist. Brist kan snabbt uppkomma om insulintillförseln av någon anledning skulle avbrytas. Den depå av insulin som finns i stickstället är betydligt mindre än vid måltidsinsulinbehandling då man har mer långverkande basinsulin. Pumpbehandlingen är idag en etablerad behandlingsform. Du bör diskutera med ditt diabetesteam om du är intresserad.