Dieter på modet
Av Ulrika Bentzer, dietist
Läs dietistens syn på Dr Atkins, Montignacmetoden och andra dieter
 |
Dieter på modet |
Olika kostprogram för viktminskning har funnits i många år. Men aldrig någonsin har väl intresset för dessa frågor varit större än nu. Det har heller inte varit så många i Sverige som haft övervikt eller fetma tidigare. Cirka 500 000 vuxna människor har övervikt i Sverige i dag. Av den vuxna befolkningen har 8 % fetma och bland barn och ungdomar har 4 % fetma. Antalet personer i vårt land med Fetma har fördubblats de senaste 20 åren. Fetma definieras som BMI (Body Mass Index) > 30 och övervikt BMI 25-30. Man räknar med att fetman kostar samhället ca 3 miljarder kronor per år och då är inte sjukfrånvaro och förtidspensionering inräknat.
Hur ska man då lyckas att gå ner i vikt på ett effektivt sätt som man mår bra av under tiden och där resultatet står sig? Det våra näringsexperter framhåller är att vi ska följa de Svenska Näringsrekommendationerna, minska det totala energiintaget och fördela måltiderna jämt över dagen. Det här vet de allra flesta men det är inte tillräckligt spännande för många. De metoder för viktminskning som florerat i massmedia de senaste åren är Atkins-dieten, Montignac-metoden, Stenåldersmat och Glykemiskt Index. Nedan ges en presentation av varje kost och något av den kritik de mött.
"Dr. Atkinks Diet Revolution" kom 1992 ut i USA. Forskningen bedrevs redan på 70-80-talet. Budskapet hos Dr Atkins är att kraftigt minska konsumtionen av kolhydratrika livsmedel som bröd, pasta, ris, müsli, frukostflingor, socker och till en början också frukt och grönsaker. I stället ska konsumtionen av feta och proteinrika livsmedel öka Två amerikanska studier av dieten har nyligen publicerats och de visade att kraftigt feta människor minskade mer i vikt under en 6-månaders period än de personer som åt en låg fett / hög kolhydrat-kost under samma tid.
Kritiska röster menar dock att;
1. Eftersom all övervikt/fetmabehandling är långsiktig är 6 månader för kort tid att utvärdera hur effektiv metoden är.
2. Dels innebär dieten ett kraftigt ökat proteinintag som belastar njurarna hårt. Särskilt olämpligt för människor med diabetes eftersom njurarna också skadas av för högt blodsockerläge under lång tid.
3. Kosten är ensidig och svår att variera.
4. Det är dyrt för plånbok och vår miljö. Att producera kött i stället för grödor är oekonomiskt ur ett världsekonomiskt perspektiv.
5. I själva verket är det det totala energiintaget som ger viktnedgången. Förklaringen skulle vara att fett- och proteinintaget är konstant men att kolhydratintaget minskar kraftigt.
Michel Montignac menar däremot att det inte är minskat energiintag som ger viktminskningen utan livsmedel med lågt glykemiskt index. Potatis, öl, socker, flingor, bröd, ris och mjölk bör undvikas enl Montignac. Han kallar komjölk för rena giftet. Fransmannen Michel Montignac har gett ut två böcker, dels, "Montignac-metoden, jag äter - och förblir smal", och senast "Förebygga och bekämpa fetma hos barn". Den senare har fått stark kritik från bl a professor Claude Marcus på Rikscentret för överviktiga barn. Han menar att sådana kostråd som begränsar livsmedels valet så mycket kan ge ätstörningar i långa loppet. Det barn med extrem fetma framför allt behöver är läkarhjälp.
Stenåldersmat eller Paleolitisk kost som den strängare varianten kallas innebär att vi bör äta som våra förfäder gjorde för mer än 10 000 år sedan. Det var innan vi började att bruka jorden och odla spannmål. I den paleolitiska kosten ingår kött, helst från vilda djur, fisk, rotfrukter, frukt och bär samt nötter och frön. Däremot utesluts bröd, gröt, müsli, pasta och annan mjölmat. Socker och salt är bannlyst.
Förespråkarna menar att eftersom våra gener inte har förändrats särskilt mycket är vi mycket lika våra förfäder stenåldersmänniskorna. Vi är därför inte utrustade med kroppar att kunna ta emot den moderna mat vi äter. Den har bara 150 år på nacken och utvecklades snabbt när livsmedelsindustrin tog fart.
Kritikerna menar att det är ohälsosamt att sluta äta spannmål, dvs bröd, gröt, pasta, ris samt mjölkprodukter som mjölk, fil och ost. Detta kan ge upphov till näringsbrist eftersom dessa livsmedel innehåller många olika näringsämnen.
Vad forskarna däremot är helt överens om är att salt- och sockerkonsumtionen bör minskas och frukt- och grönsakskonsumtionen bör ökas. Det senaste rådet från Socialstyrelsen är ju att vi bör äta ett halvt kilo frukt och grönsaker dagligen.
Så till den sista av de fyra dieterna; Glykemiskt Index.
Kostrådet att äta mer av långsamma livsmedel har funnits i flera år för personer med typ 2 diabetes. Där finns det klara belägg för att det förutom att förbättra blodsockerkontrollen också har gynnsamma effekter på andra riskfaktorer för hjärt-kärl-sjukdom. Se andra artiklar på Alltomdiabetes. Mer osäkert är hur mat med lågt glykemiskt index påverkar aptit och viktnedgång. Här finns ingen enighet hos forskarna. Den kritik som har förts fram är att glykemiskt index inte tar hänsyn till livsmedlens näringsinnehåll. Ta till exempel potatis och morötter som har högt GI-värde men är mycket rika på vitaminer och mineralämnen.
Världshälsoorganisationen, WHO, har rangordnat sambanden mellan kost och sjukdom och när det gäller kost och fetma är bevisen följande:
1. Högt intag av energitäta livsmedel (livsmedel med mycket fett och socker)
2. Lågt intag av fiber, frukt och grönsaker.
3. Högt intag av sötade drycker och juice.