Helena berättar

Av Källa, Impulser

Helena har haft diabetes i tre år. När hon och hennes sambo bestämde sig för att skaffa barn var det noga planerat...

  Graviditeten var enkel
- men inte utan ansträngning!
Helena har haft diabetes i tre år. När hon och hennes sambo Håkan bestämde sig för att skaffa barn var det noga planerat. Helena hade läst mycket och visste att blodsockret måste vara ytterst välkontrollerat redan från början. Efter 9 månader med blodsockerkontroller, insulininjektioner och täta besök på sjukhuset kom så Hilda.


Helena fick diabetes sommaren -99. Då var hon 25 år och precis klar med studierna. Symptomen kom smygande med viktnedgång på 12 kg, kramp i benen, försämrad syn och svampinfektion. Helena förstod att inte allt stod rätt till men visste inte riktigt vad det var som var fel. När Helena blev törstig och kissade massor höll hon på med det sista på examensarbetet och ville bara bli färdig med detta. Hon lämnade in arbetet en onsdag, genomled sin systers studentfest på torsdagen, ett 40-års kalas på lördagen och var sedan helt slut. Under dessa dagar drack Helena 8-9l per dygn. Till slut tyckte omgivningen att det var pinsamt när Helena kom med stora vattenflaskor eller sprang och fyllde på små hela tiden. Nu gick det inte längre, Helena gick till vårdcentralen där blodprov togs. Blodsockret var då skyhögt och Helena blev sänd till akutmottagningen. Väl på akuten sa en doktor "Du har diabetes", sedan gick han. Helena glömdes bort och fick sitta på en stol tills personal från avdelningen kom och hämtade henne långt senare. Helena låg inlagd i en vecka. Så fort hon fått behandling med insulin mådde hon bättre rent fysiskt - men med en stor sorg och många frågor om varför detta skulle hända just henne.

Rädd för sprutor!
Helena var också extremt rädd för sprutor. Hon hatade sprutor och sjukhus. Men redan efter andra dagen lärde hon sig att injicera själv och därefter har hon skött sig själv med både injektioner och blodsockerkontroller. Till midsommarafton fick Helena permission, fyra dagar efter inläggningen. Då kom nästa chock. På apoteket fick hon den största påse hon sett, fylld med allt hon behövde. Helena fick då klart för sig att så här skulle resten av hennes liv vara. Hennes behandling då var Actrapid 30 minuter före måltid och Insulatard till natten. Under den första tiden var Helena extremt insulinkänslig och Actrapid verkade redan efter 10 till 15 minuter. På midsommarafton var det fest med många människor. Helena fick börja äta före alla andra och hade ätit klart innan alla hade satt sig till bords. Alla kan ju tänka sig hur detta kändes.

Utskriven från sjukhuset med stenhård kontroll
Efter att Helena skrevs ut från sjukhuset höll hon en stenhård kontroll. När det gällde maten var det ingen större skillnad mellan mat som passar för diabetiker och den mat Helena brukat äta. Helena hade tävlat på hög nivå i badminton och har därmed anpassat sin kost efter detta, dvs att äta en god kost regelbundet och även äta mellanmål. Skillnaden nu var att hon hela tiden behövde tänka och planera. Helena bestämde sig för att detta bara måste gå, men första året var tungt. Vid ett besök hos sin diabetesläkare sa doktorn till henne - "det måste vara värt att leva om 25 år också, späkning utan livskvalité gör inte saken bättre". Det har hjälpt Helena mycket. Idag äter Helena det mesta utom sylt, marmelad och färdigköpta krämer. Hon justerar sitt blodsocker med mat och motion och har ett HbA1c som aldrig legat över 5,6%. Helena menar att det går att äta allt bara man planerar. En dessert äter Helena alltid direkt efter måltid och det samma med en kaka. Då funkar det därför att insulinnivån redan ligger högt.

Arbetslös 10 veckor
Helena var precis färdig med sin utbildning när allt detta hände. Hon hade läst både ekonomi och juridik på universitetet i Uppsala. När hon och hennes sambo flyttade till Västerås var hon arbetslös. Dessutom var hon mitt uppe i sin "sorgeperiod" som nydebuterad diabetiker. Helena gick runt och förbannade sjukdomen och kände inte någon i Västerås. Men ingenting blev bättre av det utan Helena började plugga Beskattningsrätt - mest för att skingra tankarna. Dessutom läste hon allt hon kom över om diabetes - ju mer kunskap desto bättre, resonerade Helena. Hon arbetade också halvtid i en affär och visste inte riktigt vad hon skulle hitta på. Innan Helena blev sjuk hade hon aldrig intresserat sig för läkemedel eller läkemedelsindustrin. Nu hoppade hon till när hon fick se att Novo Nordisk sökte nya medarbetare per annons i tidningen. Hon sökte och fick jobbet som läkemedelskonsulent. I februari -00 började hon med en kurs som varade i fyra och en halv månad. Därefter fick hon ett distrikt och ett arbete som innebar att hon reste runt till olika vårdinrättningar och informerade om behandling av diabetes. Att hon själv var diabetiker har hon aldrig undanhållit, men heller inte använt som ett argument. Däremot kan Helena, bättre än någon annan, göra sina presentationer levande med egna erfarenheter som grund.

Att själv vara diabetiker och dessutom arbeta med diabetes kan bli lite väl mycket. Vid en omorganisation på företaget valde därför Helena att byta division och återfinns nu inom gynekologi istället.

Helena planerar graviditet
Med all kunskap Helena hunnit skaffa sig visste hon att en diabetiker måste planera sin graviditet noga. Under 2001 kände hon och Håkan att det var dags, dags att skaffa barn. Redan under -00 hade hon bytt ut Actrapid mot NovoRapid och trivdes mycket bra med detta. Bara att slippa vänta på att få äta och istället ta insulinet när maten står på bordet var en stor lättnad för Helena. Helena började under hösten att pressa ner blodsockret, ner till ett HbA1c på 5,0% och graviditeten konstaterades i oktober. Helena mådde lite illa första tiden men annars var det inga problem med själva graviditeten. Problemen låg istället i att Helena fick väldigt många låga blodsockervärden. Från 7 mmol/l kunde sockret sjunka till 1,4 mmol/l på 15 minuter. Det var inte alltid så kul att köra bil, särskilt inte i Stockholmstrafiken, under denna tid för Helena. Dessutom hade "varningssignalerna" med svettningar och darrningar försvunnit. Sent i november gick det inte längre att arbeta heltid för Helena och hon gick ner i tid.

Att vara gravid och ha diabetes
Helena mådde bara illa de första fyra veckorna så detta vållade inga problem. Däremot kom halsbrännan in i bilden under den 14:e graviditetsveckan och Helena provade allt mot detta obehag. Under graviditeten kontrollerade Helena blodsockret 8- 10 gånger per dygn. 100 av dessa blodsocker låg under 2 mmol/l. Det lägsta värde Helena uppmätte var 0,8 mmol/l. HbA1c låg som lägst på 4,2%. Insulinbehovet sjönk och fram till vecka 23-24 sänktes insulindosen med 35%. Efter vecka 24 ökade behovet och insulindoserna ökades. Det var inte bara de egna blodsockerkontroller som krävdes. Helena fick också gå på kontroller på sjukhuset ofta. Varannan vecka fram till vecka 32 var det träff med diabetolog och barnmorska och ibland gynekolog. Från vecka 33 träffade Helena teamet varje vecka. Ultraljudsundersökningar utfördes 6 gånger mot normala 2 gånger under graviditeten. Vid den sista undersökningen fann man att Helenas baby växt 700 g på två veckor. Det normala är ca 150-200 gr per vecka i slutet av graviditeten. Därför bestämdes att ingångsättning skulle göras.

Helena blir mamma - inte helt utan besvär
I graviditetsvecka 38 läggs Helena in för att man ska försöka sätta igång förlossningen. Detta ger Helena fyra dygn utan att något egentligen händer. Två av dessa dygn dessutom med värkar. Insulin injicerar Helena själv och hon kollar dessutom blodsocker varje timma. Under förlossningen ska blodsockret ligga mellan 3-5 mmol/l. Fjärde dagens morgon kopplas värkstimulerade dropp tillsammans med ett glukosdropp. Helena blir nu i det närmaste orörlig med ett dropp och en droppställning vid varje sida. På eftermiddagen samma dag, när förlossningen inte startat trots droppet, bestäms att kejsarsnitt ska göras. Man bestämmer också att detta ska ske med epiduralbedövning (ryggmärgsbedövning). Helena som är så rädd för sprutor får bedövningskräm på ryggen och får sitta upp under tiden narkosläkaren ska lägga bedövningen. Då, säkert av den stressade situationen, känner Helena att blodsockret är lågt. Med 2,3 mmol/l i värde måste Helena få extra glukosdropp. Men trots allt som hände födde Helena en liten flicka som var hur pigg som helst. För Helenas del är första dygnet som mamma inte helt klart. När barnet var ute började spänningen att släppa och Helena frös så att hon hoppade. Därefter kom tröttheten.

Lilla Hilda hade lågt blodsocker

   Den lilla flickan som heter Hilda hade lågt blodsocker efter födseln. Detta, menar Helena, är inget ovanligt och barnet får då mjölkersättning var 3:e timma. Hildas blodsocker stabiliserades under tredje dygnet, med då var Hilda inte så intresserad av att ta bröstet. Amningen var trög och Hilda somnade istället för att suga. Efter 10 dagar på sjukhuset var det i alla fall dags att åka hem.

Insulinbehovet avtar
Direkt efter förlossningen minskar insulinbehovet igen och antalet enheter NovoRapid sjönk till en lägre nivå än innan graviditeten. Senare stabiliserades insulinbehovet runt samma nivå som innan graviditeten. Blodsockret svängde dock en hel del under den första tiden hemma. Bröstmjölken är söt och det går åt socker att producera den. Hormonerna påverkar också blodsockerkontrollen. Nu ligger HbA1c på 5,5%, så helt missnöjd är inte Helena.

Nu njuter Helena av att vara mammaledig
Efter 3000 blodsockerkontroller och 2500 insulininjektioner har Helena fortfarande kontroll men inte den hysteriska kontrollen som under graviditeten. Nu testar Helena blodsockret bara 3-4 gånger per dag och unnar sig lite mer frihet. Helenas råd till andra med diabetes som funderar på att skaffa barn är att börja med att skaffa sig kunskap. Ju mer man vet desto lättare går allting. Under graviditeten önskade Helena många gånger att hon BARA skulle vara gravid. Men i övrigt tycker inte Helena att hennes sjukdom är så besvärlig. Andra har sagt till Helena att dom skulle göra vad som helst för att slippa ha diabetes. Men det håller inte Helena riktigt med om. Däremot skulle hon gärna se att Hilda slipper att drabbas. I alla fall när hon är liten eller i tonåren. Men skulle det bli så känner Helena att hon själv är så trygg med sin sjukdom att hon skulle kunna hjälpa sitt barn även i denna situation.

Planering av vardagen
En av de saker som stör Helena är all planering som måste till. Inför ett träningspass på kvällen börjar hon redan till lunch med att ta mindre insulin - men inte för lite för då sticker blodsockret iväg. Maten är också en viktig del och ska bestå av långsamma kolhydrater. Blodsockret bör ligga mellan 8-12 mmol/l när passet startar men insulinnivån får inte vara för låg. Alltså PLANERING in i minsta detalj. En annan sak som har varit besvärlig att acceptera för Helena är all vägning, som alltid sker, vid varje besök på sjukhuset. Alla diabetiker vägs, men för Helena som haft en lätt fixering på vikten och vad hon stoppat i sig, blir det arbetsamt att alltid få vikten kontrollerad och analyserad. Den 20 september fyller Hilda 3 månader och Helena kan mycket väl tänka sig att bli gravid igen - "men då behöver jag vara mentalt förberedd igen, för en diabetesgraviditet med allt vad det innebär kan många gånger kännas oändligt lång", säger Helena avslutningsvis.